Konsten att säga nej!

Varför ska det vara så svårt att säga nej? Detta lilla ord på tre bokstäver som är ett av de första man lär sig här i livet. Varför måste man alltid ha en ursäkt på en halv novell när man ska säga nej till något. När man säger ja så räcker det med det, men inte om man säger nej. Jag har precis tackat nej till en tillställning och då blev jag ifrågasatt. Varför? Jag sa ju bara vad jag kände, vilket inte alls uppskattades. Kanske skulle jag ha svarat därför, som en liten barnunge, men jag har nog passerat det stadiet vid det här laget. Så nu sitter jag här, med dåligt samvete och undrar hur jag ska kunna laga den här vänskapen... Förhoppningsvis så lägger det sig så småningom. Men någon gång måste man ju börja säga nej, eller ska man tacka ja till höger och vänster för att det är den lättaste utvägen? Det är ju faktiskt inget personligt mot personen i fråga, man kan faktiskt vara vänner ändå. Men varför respekteras inte ett nej? Jag vet att jag kommer att få äta upp det här men jag är ändå stolt över att jag stod fast vid min ståndpunkt.