Rapport från Småland

Jaha, då var man hemma igen!

Har haft det jättegott i Småland, solen kom dit så småningom oxå, men det började inte så bra...

När jag skulle gå till tåget så kom regnet, blött värre, hehe. Resan gick rätt fort men när jag väl kom fram till Kalmar så märkte jag att det var något som inte stämde - jag var förföljd...

... av regnet!

På långfredagen kom äntligen den efterlängtade solen, mamma och jag tog en promenad och här kommer lite bilder från den:

stigen...

Kan det vara några enter måntro???

...och här kommer mitt absoluta favoritvårtecken. Blåsippor, hur fina som helst...

Jag har ju gått den vägen ett antal gånger och blev väldigt förvånad när jag upptäckte att det fanns en park längs med vägen, hade jag ingen aning om, den kom ju inte till igår precis... Dax för historielektion!

Svårt att läsa vad det står? Se nedan;

Parken ”Sans Souci”

Carl Meurling, född 1787, kyrkoherde i Kristdala år 1827-1873, anlade parken i etapper. Arbetet påbörjades 1832 då stenbänken lades. Vägarna tillkom år 1841, domarstolen uppsattes år 1843 och stenbordet 1854. någon gång efter år 1936 reste Erik Meurling, född 1879, kyrkoherde i Kristdala år 1924-1953, minnesstenen ”Till de tappras minne”. På stenen står inristat Johan Meurling, född 1700, stupade på Ålands hav 1719. Olov Meurling, född 1909, stupade i Madrid i Spanien 1936. Johan var son till Olof Meurling, född 1658, kyrkoherde i Kristdala år 1708-1738. Olov var son till Erik Meurling.
Parkens namn ”Sans Souci” betyder ”utan bekymmer” och var namnet på ett luftslott hos kung Fredrik av Preussen. Carl Meurling kallade också parken för Hebron. Vid ingången står inristat på en sten ”Luco parcas” och kan översättas med ”sköna lunden”.

Stenbänken och stenbordet.

Domarstolen.

... slutet på promenaden...

När jag var liten fick jag ett körsbärsträd av min farfar och när man ser hur det har växt under åren så inser man att det har ett par år på nacken, kanske någon annan också, eller???