fredag 9 oktober 2009

Gött med Å Ä Ö igen...

Nu är jag hemma igen, vaknade lite över fem (5) i morse men kände mig utvilad så det var bara att mösa sig upp. Det är ju rätt mörkt vid den tiden men nu har det börjat att ljusna lite smått. Hur har då mina dagar varit i Mysen? För er som inte vet var Mysen ligger så är det det röda A:et på kartan. Själv hade jag inte en aning om var det låg men nu vet jag bättre, fattas bara annat, hehe.

Jag bor ju, som jag nämnde tidigare, hos mina chefer och det har varit jättebra där. Inte har man gått hungrig om man säger så, och trevligt sällskap på kvällarna har det varit också. Så här ser huset ut som är enormt stort på insidan...


Efter 3-4 minuters promenad så är man framme vid kontoret...


Vi är två stycken som började i måndags, tack och lov så är det en tjej kvar där ett tag till som kan hjälpa oss att komma in i rutinerna. Det har varit en hel del att lära sig denna vecka, sen så är det givetvis språket. Det finns ju vissa norska dialekter som är som grekiska för mig men än så länge har det gått bra. Deras showrum ser ut som ett mindre bombnedslag så på måndag ska det röjas inför "väninnekvällen", en kväll då vänninorna, till oss som jobbar där, får komma och handla saker till väldigt bra priser. Jag har ju redan hittat några saker, konstigt nog, som skulle passa hos mig och än har vi ju inte börjat röja så det lär väl dyka upp mera... Farligt, farligt, nu börjas samlandet igen men jag ska försöka tänka mig för både en och två gånger, jag har ju faktiskt det mesta jag behöver. Kan ju förstås ha mitt blivande norska hem i åtanke. Det finns en lägenhet, på bottenvåningen i en villa, som ligger väldigt bra till i förhållande till jobbet och centrum, så vi får väl se om de har lust att hyra ut den till mig. Innan var det en kille som hyrde den i tre år men det visade sig att han var en efterlyst krigsförbrytare från baltikum, hm. Men han hade varit så lugn och trevlig. Misstänker att många var chockade när det uppdagades. Själv kan jag ju lugnt säga, utan att ljuga, att nåt liknande finns inte på min meritlista...

Utsikt från trappan vid kontoret, ljuvligt att ha naturen så nära...

Sen ännu en bild på den lilla bilen som numera har sett sina bättre dagar men en gång i tiden så var den nog en riktig liten pärla...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar