Göteborg drunknar...

Eller hur ska man annars tolka vädret??? Nu tror jag att vi får döpa om Göteborg från lilla London till lilla Venedig...

Förvandlingen...

Äntligen har jag tagit tag i mitt vardagsrum. Jag har varit missnöjd med tapetvalet, ja jag har valt det alldeles själv, hm, ända från början. Det är inte det lättaste att välja när man sitter i en källare med skum belysning och dessutom under tidspress.

I fredags var jag ju och valde ut ett par färger som jag ville testa och det var dessa färger:

Den vänstra var lite väl skrikig för min smak och den högra var jag väldigt osäker på, vad göra? Det är då man anlitar experthjälp, hehe, jag har en kompis, CH, som är riktigt bra på sånt här och hon fick göra en akututryckning och efter att ha kladdat och mixat de olika färgerna så kändes allt så mycket lättare.

Jag åkte iväg till Tapetgalleriet och köpte färg + en del annat smått&gott som man bör ha...

Tack och lov så kom jag på att jag kunde ta med mig min dramaten, 10liter färg väger ju en del, om man säger så...

Hur såg det då ut innan? Jo så här:

och efter att ha centrerat allt så såg det ut så här.

Man har ju fått höra att förarbetet är såå viktigt så den här gången tänkte jag att jag skulle vara riktigt ordentligt, brukar ha en tendens att slarva lite, hehe. Så takskarven målades vit för att sedan tejpas, det är ju inte så snyggt att ha en massa fläckar i taket. Det har spacklats och slipats en hel del också, på så sätt fick jag se hur jag skulle se ut som gråhårig.

Sen la jag ut papper på golvet, för att skydda parketten. Kanske inte riktigt på alla ställen förstås, tyckte inte att det behövdes vid fönstret, det var ju så lite att måla och vad händer då, tror ni?????????

Precis, lagen om alltings jävlighet, hehe, men det var ju bara att torka bort det med en gång, men är det inte typiskt så säg?

Så här såg det ut efter första strykningen, visade det för CH och hon blev helt förskräckt och undrade vad jag sysslat med, man ska ju rolla nerifrån och upp. Jaha, det kändes ju inte bra, tänk om jag förstört hela väggen, jag såg framför mig att jag skulle få börja slipa igen(inte min favoritsysselsättning) och helt enkelt börja om från början...

Men tack och lov kunde jag andas ut efter andra strykningen och jag måste bara säga att jag är så himla nöjd, det blev så bra. Tänk vilken skillnad det kan bli med lite färg. :)

Melodikrysset v 8

Här är mitt förslag på veckans Melodikryss!

På rätt ställe?

Jag har ju haft ett antal jobb i mitt liv och det innebär ju också att det har passerat en hel del chefer genom åren.

Att det finns så många människor som har hamnat på fel ställe i livet är ju helt sanslöst egentligen. Det jag menar är ju att man ofta kan tycka att någon som t.ex jobbar i butik är antingen helt rätt för jobbet, glad trevlig, serviceminden osv... Eller också totalt fel, sur, grinig och inte ett dugg serviceminded.

Antagligen så märks det extra mycket just inom butiksvärlden eftersom man nästan dagligen besöker en och att personalen där är butikens ansikte utåt. Raka motsatsen till cheferna alltså. Men finns det ett större samtalsämne på jobbet än just cheferna? Tror inte det.

Av alla jobb som jag har haft så kan jag på rak arm säga att jag har haft en enda chef som har varit helt kanon. Det var en man som hade en blomsterbutik. Första gången jag träffade honom, på anställningsintervjun, så blev jag faktiskt lite rädd när han tronade upp framför mig. Han var lång och stor och hade skepparkrans och såg allmänt respektingivande ut. Men som sagt, skenet kan bedra och det blev jag ganska snabbt varse om. Han var hur go som helst, ironisk som få och hade en helt underbar humor...

Andra som har passerat genom åren är hon som gav beröm i tid och otid - inte heller bra för man tar inget på allvar.

Nej, det är inte många som passar som chefer. Det handlar ju faktiskt inte bara om själva rörelsen utan också om att leda, inspirera och få sin personal med sig, att alla strävar mot samma mål. Personalvård är bland det viktigaste som finns för att ett företag ska gå bra. Annars är det lätt att det blir missämja, skitsnack, tråkig stämning och hög personalomsättning vilket inte ser så bra ut. Vad sker med ett företag som har hög personalomsättning? Vad ger det för budskap till kunder och framtida anställda? Ja, det kan man ju fundera på... Eller en chef som förväntar sig att man ska plocka upp och städa efter dem. Drar man fram grejer och ställer till oreda så får man faktiskt plocka upp efter sig oavsett om man är chef eller anställd. Fast vissa anser ju inte det. Stöka till det och låta någon anställd röja upp skiten efteråt, nej tack.

Det finns en hel uppsjö av utbildningar, allt från vårdbiträde till civilekonom men hur många chefsutbildningar finns det? Och framförallt hur många är det som går en sådan? Borde inte det vara ett måste för att överhuvudtaget få starta en firma och ha personal? Och de chefskurser som finns, innehåller de ledarskap och personalvård? Så länge ett företag inte vårdar och tar hand om sin personal kan det aldrig blomma ut och nå sin rätta potential. Jag är övertygad om att med rätt ledarskap så kan ett företag, oavsett om det är litet eller stort, nå hur långt som helst med rätt ledning. Det verkar som om allt bara handlar om pengar och höga vinster nu för tiden. Självklart förstår jag också att den ekonomiska biten är viktig men den är ju bara en tårtbit av kakan, visserligen en ganska stor och viktig sådan, för utan den kan ju inte ett företag gå framåt.

Det här gamla och förlegade sättet att personalen ska "buga" för chefen hör inte hemma i vår tid. Fast det finns ju en del såna arbetsplatser också, jag vet. Vilken tidsålder lever de i? Jag är chef och ni är mina undersåtar och alltså utbytbara. Japp, lycka till, säger jag bara. Vi lever ju faktiskt på 2010-talet där det är teamwork som gäller.

Jag har lyssnat en hel del på sommarpratarna, som man kan ladda ner alldeles gratis från SR, under mina resor mellan Sverige och Norge. Har ni inte lyssnat på det så rekommenderar jag skarpt att ni gör det. I alla fall så var det ett program som fångade mitt intresse, bland många, och det var med Johan Lindeberg.

Först undrade jag vem i hela friden det var men allteftersom programmet rullade på så gick det upp ett ljus. J.Lindeberg kanske är bekant för de flesta. Vad har då detta med chefsskap att göra? Jo, i programmet så berättade han om när han skulle lansera italienska Diesel i Sverige, de slet hårt med detta men i slutet på varje vecka så bjöds det på massage och kinesisk medicin för alla anställda så att alla skulle må bra och hålla sig friska. Jag blev mycket imponerad när jag hörde detta. Det är så lite som behövs och framförallt när det gäller att muntra upp kvinnor. Ett uppmuntrande ord, en liten blomma, något gott till kaffet, vi är ju så lätta att tillfredsställa på det området men det är det inte så många som förstått ännu. Det som man mest får höra är att man kostar pengar och det som är dåligt och hur kul är det då att göra ett bra jobb??? Sug på den.

Hur jag själv skulle vara som chef? Hehe, ingen höjdare, jag är på tok för snäll och vill att alla ska ha det bra och det är ingen bra kombination...

Melodikrysset nr 7

Dagens kryss, inte så kladdigt som tidigare veckor. :)

Snart är det dags att börja jobba.

Men innan dess har jag tre veckor ledigt och då ska minsann alla projekt fixas, hehe. Jag var på jobbsamtal igår på Hornbach. Det var ju inte så avancerat denna gång eftersom de känner mig vid det här laget och de tyckte att det skulle bli kul att jag skulle komma tillbaka och det känns ju alltid skönt. Det ska bli så roligt att träffa kollegorna från förra sommaren, vi hade det rätt kul faktiskt, i alla fall för det mesta. Framförallt så är det gott att ha många människor omkring sig istället för att sitta på ett kontor med bara ett par kollegor. Riktigt alla lär jag väl inte träffa för en del kommer inte att vara där, tyvärr, men det stora flertalet finns på plats.

Annars så har jag faktiskt börjat ta tag i mitt vardagsrum, detta oinspirerade rum som har hängt över mig så länge. Komprimerade ihop böckerna så att en hylla blev tom.

Och jag blev väldigt nöjd med resultatet, det kanske inte är lika lätt att hitta en viss bok längre men det här är ju så mycket snyggare och framförallt så är det inte lika störande för ögat (ja, jag har mina ideer) som det blir när det står huller om buller. Sen skulle den ner till källaren. Jag var inne på att be någon om hjälp, men kom på att de flesta nog jobbade och det gick ju inte att vänta heller... Så jag började att hasa ut min Billy-hylla ur lägenheten, nu är den ju lite hög så det fick bändas och böjas, främst min rygg eftersom bokhyllan inte är så lätt att böja. Sen kom nästa pärs - att få in den i hissen... puh. Men nu står den i källaren och så här i efterhand så skulle jag nog ha bett om hjälp för ryggen är inte vad den borde vara, hehe.

Efter Hornbach så traskade jag, halvt förblindad av snön, till Tapetmagasinet. Nu skulle det minsann letas efter färg... Jag vill ju ha en matt cerise (!) på väggarna men utbudet var inte det bästa, förstår inte varför, vill inte alla ha rosa väggar??? Jag kom därifrån med två provburkar färg och lite sandpapper. Det bara är ju så, när jag har tidspress på mig så får jag saker och ting gjorda... för det mesta iallafall.

Att det är snökaos ute har väl inte undgått någon vid det här laget... ute snöar det på tvären och Göteborg ligger som i en dimma... Tidigare i morse var det lite lugnare och då såg det ut så här, nej jag var inte ute på en morgonpromenad bilderna är från balkongen, den franska...

Kontraster

Man kan ju nästan tro att det som hänt i mitt liv, och varit något att skriva om de senaste veckorna har varit Melodikrysset. Det har ju inte skrivits om så mycket annat, om man säger så...
Jag lever och är vid god hälsa, hehe. Det har bara varit det att det är så mycket jag vill skriva om och då känns det genast så stort och då blir det ingenting istället men nu är tanken att jag ska lätta på trycket och få ner lite på pränt.

Jag måste bara säga att det är skönt att vara tillbaka i Göteborg på "heltid" igen. Det är ju först när man befinner sig på annan ort, och land för den delen, som man inser hur mycket man faktiskt saknar staden. Ja, jag är bortskämd med att ha spårvagnen utanför dörren och efter en kort promenad så är jag i centrum med hela dess utbudet. Det är sånt man inte tänker på när man lever i det, sånt man inte uppskattar förrän motsatsen bevisas. Däruppe bodde jag verkligen på landet med 30-40 minuter till närmaste affär, bussarna fick jag aldrig någon koll på. När man inte har bil så är det långa sträckor till allt oavsett vad man vill göra. En fördel med att bo så, för det fanns en sådan också, var att man var nära naturen och det var så gott. Det är väl det jag kan sakna nu när jag bor som jag gör. Men fördelarna väger lätt upp nackdelarna.
En annan sak som är lite annorlunda nu är att där hade jag varken TV eller dator på kvällarna och snacka om att man hade tid till annat, såsom att skriva av sig, läsa och en hel del funderingar. Nu när jag är hemma så inser jag hur mycket tid jag lägger på både TV och dator, det är inte så lite det. Igår bestämde jag mig för att ha en TV- och datorfri dag, och genast hade jag hur mycket tid som helst till sådant som jag tänkt göra men inte haft "tid" eller framförallt lust till att göra. Det är ju så att när man skippar TV och dator så har man plötsligt en massa tid över till att göra det där som blivit liggande så länge, sånt som man haft dåligt samvete för att det bara inte blivit gjort. Så från och med nu så blir det minst en TV-och datorfri dag i veckan.

Melodikrysset v 6

Lite kladdigt men men..:-)

Melodikrysset nr 5

Idag är det pappersvarianten som gäller. :)