På rätt ställe?

Jag har ju haft ett antal jobb i mitt liv och det innebär ju också att det har passerat en hel del chefer genom åren.

Att det finns så många människor som har hamnat på fel ställe i livet är ju helt sanslöst egentligen. Det jag menar är ju att man ofta kan tycka att någon som t.ex jobbar i butik är antingen helt rätt för jobbet, glad trevlig, serviceminden osv... Eller också totalt fel, sur, grinig och inte ett dugg serviceminded.

Antagligen så märks det extra mycket just inom butiksvärlden eftersom man nästan dagligen besöker en och att personalen där är butikens ansikte utåt. Raka motsatsen till cheferna alltså. Men finns det ett större samtalsämne på jobbet än just cheferna? Tror inte det.

Av alla jobb som jag har haft så kan jag på rak arm säga att jag har haft en enda chef som har varit helt kanon. Det var en man som hade en blomsterbutik. Första gången jag träffade honom, på anställningsintervjun, så blev jag faktiskt lite rädd när han tronade upp framför mig. Han var lång och stor och hade skepparkrans och såg allmänt respektingivande ut. Men som sagt, skenet kan bedra och det blev jag ganska snabbt varse om. Han var hur go som helst, ironisk som få och hade en helt underbar humor...

Andra som har passerat genom åren är hon som gav beröm i tid och otid - inte heller bra för man tar inget på allvar.

Nej, det är inte många som passar som chefer. Det handlar ju faktiskt inte bara om själva rörelsen utan också om att leda, inspirera och få sin personal med sig, att alla strävar mot samma mål. Personalvård är bland det viktigaste som finns för att ett företag ska gå bra. Annars är det lätt att det blir missämja, skitsnack, tråkig stämning och hög personalomsättning vilket inte ser så bra ut. Vad sker med ett företag som har hög personalomsättning? Vad ger det för budskap till kunder och framtida anställda? Ja, det kan man ju fundera på... Eller en chef som förväntar sig att man ska plocka upp och städa efter dem. Drar man fram grejer och ställer till oreda så får man faktiskt plocka upp efter sig oavsett om man är chef eller anställd. Fast vissa anser ju inte det. Stöka till det och låta någon anställd röja upp skiten efteråt, nej tack.

Det finns en hel uppsjö av utbildningar, allt från vårdbiträde till civilekonom men hur många chefsutbildningar finns det? Och framförallt hur många är det som går en sådan? Borde inte det vara ett måste för att överhuvudtaget få starta en firma och ha personal? Och de chefskurser som finns, innehåller de ledarskap och personalvård? Så länge ett företag inte vårdar och tar hand om sin personal kan det aldrig blomma ut och nå sin rätta potential. Jag är övertygad om att med rätt ledarskap så kan ett företag, oavsett om det är litet eller stort, nå hur långt som helst med rätt ledning. Det verkar som om allt bara handlar om pengar och höga vinster nu för tiden. Självklart förstår jag också att den ekonomiska biten är viktig men den är ju bara en tårtbit av kakan, visserligen en ganska stor och viktig sådan, för utan den kan ju inte ett företag gå framåt.

Det här gamla och förlegade sättet att personalen ska "buga" för chefen hör inte hemma i vår tid. Fast det finns ju en del såna arbetsplatser också, jag vet. Vilken tidsålder lever de i? Jag är chef och ni är mina undersåtar och alltså utbytbara. Japp, lycka till, säger jag bara. Vi lever ju faktiskt på 2010-talet där det är teamwork som gäller.

Jag har lyssnat en hel del på sommarpratarna, som man kan ladda ner alldeles gratis från SR, under mina resor mellan Sverige och Norge. Har ni inte lyssnat på det så rekommenderar jag skarpt att ni gör det. I alla fall så var det ett program som fångade mitt intresse, bland många, och det var med Johan Lindeberg.

Först undrade jag vem i hela friden det var men allteftersom programmet rullade på så gick det upp ett ljus. J.Lindeberg kanske är bekant för de flesta. Vad har då detta med chefsskap att göra? Jo, i programmet så berättade han om när han skulle lansera italienska Diesel i Sverige, de slet hårt med detta men i slutet på varje vecka så bjöds det på massage och kinesisk medicin för alla anställda så att alla skulle må bra och hålla sig friska. Jag blev mycket imponerad när jag hörde detta. Det är så lite som behövs och framförallt när det gäller att muntra upp kvinnor. Ett uppmuntrande ord, en liten blomma, något gott till kaffet, vi är ju så lätta att tillfredsställa på det området men det är det inte så många som förstått ännu. Det som man mest får höra är att man kostar pengar och det som är dåligt och hur kul är det då att göra ett bra jobb??? Sug på den.

Hur jag själv skulle vara som chef? Hehe, ingen höjdare, jag är på tok för snäll och vill att alla ska ha det bra och det är ingen bra kombination...