Hur kommer det sig att man klickar med vissa personer och inte med andra? Det är en fråga som jag undrat över väldigt länge. Med en del, som man träffar för första gången, känns det som om man känt dem hur länge som helst efter bara en liten stund, medans andra kan man träffa rätt ofta år ut och år in utan att någonsin finna ett band med. Hur kommer det sig egentligen? Det är som ett pussel - det gäller att hitta dom rätta bitarna.
Jag jobbar ju numera på ett ställe där det jobbar väldigt många människor. Jag har träffat några som jag trivs jättegott med. Sen finns det ett par som bara stirrar eller tittar bort när jag kommer. Det får mig att känna mig som en utomjording eller nåt.
Det handlar ju inte om man måste lära känna varandra, utan att man nickar, hälsar eller åtminstone ger ett litet leende tillbaka. Att hälsa på sina kollegor är för mig en självklarhet och det gör jag även om jag inte vet vad de heter eller vilken avdelning de jobbar på. Jag har börjat undvika eller nonchalera vissa personer som beter sig så, men det är ju rätt fånigt egentligen för det stjäl en himla massa energi och det är ju inget vidare.
Hej syrrans kompis! Visst blir det tråkigt när människor inte hälsar. Vi har mycket att ge varandra om vi bara vill tycker jag. Lite vänlighet i vardagen kan göra dagen. DU gjorde MIG glad igår med din hälsning och du anar inte vad bra den satt just den dagen, tack du vänliga människa. Annika
SvaraRaderaTack Annika, det är så skönt med positiva människor!
SvaraRadera