SPIRITUAL AWAKENING - Get ready for Earth changes

Nu kan jag ta en promenad...

Ledig, såå skönt att bara kunna ta det lite lugnt idag. Inte för att jag klagar på mitt juljobb, icke, jag har det jättebra och dagarna bara rinner iväg, så man kan lugnt säga att jag trivs. Jag och U.L diskuterade lite hur länge vi hade varit där, hon har ju varit där i hur många år som helst och jag? Efter mycket funderande så kom vi på att jag varit där till och från i åtta (8) år, herregud, jag är ju snart uppe i guldklocka.... Dessvärre har jag inga bilder på min vackra arbetsplats men förhoppningsvis så kan jag slita mig från datorn nån dag och gå runt och ta lite bilder som jag kan lägga in lite längre fram.

I torsdags så var det något halt, som säkert inte någon missade. Det är något som jag inte gillar med vintern, dessa isiga trottoarer som gör att man tar små försiktiga myrsteg och hela tiden är livrädd för att halka. Vägen mellan spårvagnen och jobbet är inte lång men det tog sin lilla tid eftersom ingen förbarmat sig över trottoarerna denna torsdagsmorgon. Jag kom på mig själv att börja fundera på broddar - pensionärsvarning med andra ord. Gissa vem som några timmar senare var en lycklig ägare till ett par? Jomenvisst, visst är jag nu ägare till ett par. Så nu är jag till och med sugen på att ta en promenad eftersom jag slipper gå och spänna mig hela tiden utan kan njuta av den vita vintern.

I'm from Iceland

Ja, det var vad jag talade om för de något påflugna försäljarna mot slutet av resan. Det var nämligen så att så fort man sa att man var från Sverige så var det alltid några fraser de kunde och sen visste ju alla vem Dr Alban var, något som jag inte är säker på att den yngre generationen ens vet. Det blev som en omvänd hand när man sa att man var från Island. Man riktigt såg hur de funderade var det nu låg nånstans och sen slapp man dom...

Annars så har det varit så skönt att byta kylan, ja det blev ju faktiskt riktigt kallt när vi var borta, mot 30-gradig värme och en vattentemperatur som låg runt 22. De första dagarna hävdade jag bestämt att det kunde absolut inte vara med än högst 15 grader i vattnet, det var ju svinkallt. Jo, till saken hör att jag är lite harig och tar lång tid på mig att doppa mig men när jag väl doppat mig så var det ju hur skönt som helt, det gäller ju bara att komma över den där tröskeln...

Vi bodde på Giftun Azur Resort i Hurghada och det var ett trevligt hotell med många gångar med små radhusbungalovs, eller vad man nu ska kalla det för.

 Så här såg hotellet ut från baksidan.

 Städarna roade sig med att vika handdukar till kobror.

 Poolen

 Stranden

 Fågeln som bodde på ena bryggan

Mat mat mat, när allt är serverat tre gånger per dag (all inclusive)så äter man och det var roligt att provsmaka diverse kända och okända rätter.

 Registreringsskylt.

 Kisse, det fanns gott om katter på hotellet, stora och välnärda, tack vare generösa gäster...

 Ut på böljan den blå. För första gången i mitt liv skulle jag snorkla, det var en blandad upplevelse. Visst var det helt fantastiskt att se allt som dolde sig under ytan, Egypten ska ju ha bland de bästa dykvattnen i världen. Det som var mindre kul var ju alla kallsupar man fick, det kändes som om halsen skulle brännas sönder, hu. Jo, jag kan tänka mig att testa det igen för trots allt så är det ju väldigt vackert därnere.

 Japp, en livs levande delfin....

 ... och här är det fler.

Glassbåten, vi skojade om det när vi såg parasollet och blev inte så lite förvånade när det visade sig att de faktiskt sålde glass. Jodå vi köpte varsin - bara idén, vem har kommit på den? Vi var ju trots allt en bra bit ut å havet, men men det verkar ju som om det funkade...

 Dykcentrets Colona Divers julgran

Och slutligen en ljuvlig bild på vit och lila bougainvillea, växte överallt och med en enorm blomsterprakt.

Vitt vitt vitt...

I morse, ja egentligen var det ju inte så länge sen om sanningen ska fram, så var det helt underbart att titta ut och se hur landskapet förändrats under natten. Hela världen lyser upp tack vare snön och jag hoppas att den får ligga kvar ett tag nu...
Annars så går det lite upp och ner men jag försöker att se positivt på tillvaron. Insåg i går att det är mindre än en vecka kvar tills vi åker och det ska bli så gott. Har funderat på om jag ska besöka solariet innan men än så länge har jag inte kommit dit men jag funderar fortfarande...

Det går väl över - men trött blir jag.

-0.1 ute och +14,9 inne och en sol som är på väg att mösa sig upp. Det känns som om det kan bli en fin dag idag så länge jag tänker på att tänka positivt...

Ja, det var ju just det, det är lite svårt att göra det för närvarande. Jag fick äntligen besked från facket, det har ju bara gått 14 veckor, vad jag skulle få för dagersättning. Det beskedet skulle ju kunna få vem som helst att göra nåt dumt. Allvarligt talat, vad tänker de med? Det räcker typ till hyran, men sen då? Ska jag säga upp den med en gång och bosätta mig på gatan eller är det socialen (väldigt lockande) som gäller. Jag blir så förbannat trött på dessa byråkrater och svär över att man måste vara beroende av dem...

Melodikrysset nr 43

Mitt bidrag för denna vecka!

Trevlig helg!

Regn - men vad gör väl det...

I morse så vaknade jag med ett leende på läpparna, det riktigt pirrade i hela kroppen - snacka om en underbar början på denna dag. Det var inte igår jag hade den känslan precis, inte i förrgår heller, för den delen...
Det började redan igår- fast det regnade konstant hela dagen, så kändes allt bara så bra, så jag tror att jag är på rätt spår igen. Jodå energin börjar också komma tillbaka så snart börjar det hända saker.

I måndags så följde jag med CJ på en liten tur - och fort gick det...

 En underbar solig förmiddag när naturen visade sig från sin vackraste sida.

 Någon som känner igen sig? Vart kan vi vara på väg?

Hehehe, ibland kommer man hit lite ofta... Men jag hittade lite smått & gott denna gången också, konstigt...

CJ gjorde ett riktigt fynd - en rosa rattmuff...

Dessvärre tror jag inte den existerar längre, den föll inte bilens ägare riktigt i smaken - kan inte förstå varför, hehe.

Sex timmars shopping...

Utanför fönstret så klamrar sig de sista löven desperat fast i den hårda vinden, solen lyser ännu med sin frånvaro till skillnad från igår - som gick i shoppingens tecken.

Klockan 9 träffades jag och CEO för vidare färd mot Ullared. Det var några år sen jag var där sist så jag såg verkligen fram emot besöket.

Ingen kö - det verkade riktigt lovande, men om sanningen ska fram så var det lite för bra för att vara sant. Ullared har ju utökat och alla människorna befann sig på insidan, puh. Ja ja i början gick det ju bra och man anpassade sig till rytmen men ju längre dagen gick desto mindre tålamod, så då gällde det att bita ihop så att man inte bara körde över nån med tanke på att det stod vagnar högt och lågt. Det tar tid att gå där, och de som känner mig vet att jag inte har världens tålamod när det gäller att gå i affärer. Vi var klara lite i fem (de stänger fem) och då kändes det ändå som om vi missat en del. That´s life!

Japp, jag kan med stolthet i rösten säga att jag sett dem. Alla tre dessutom. Vilka jag pratar om? Självklart så är det Boris, Morgan och Ola-Conny jag pratar om, de två senare utstyrda i stjärngossemundering... Dessvärre inga bildbevis, men det är sant, jag lovar!

Om det är någon som följt serien så kanske ni minns den där tjejen som var helt knäckt över att ha tappat bort sin kundvagn. Någon har tänkt till ordentligt, så numera ser vagnarna ut såhär:

Det var två trötta törstiga shoppare med otroligt lågt blodsocker som åkte hem igen vid fem-tiden, puh! Men vi kommer snart tillbaka...

Bra sagt!

I'm selfish, impatient and a little insecure. I make mistakes. I'm out of control and at times hard to handle, but if you can't handle me at my worst, then you sure as hell don't deserve me at my best."


— Marilyn Monroe

Melodikrysset nr 41

Det var ju ett tag sen jag delade med mig av mina lösningar men idag tänkte jag göra ett litet undantag, hoppas att det kan glädja någon.

Tidens tempo

Tiden går så otroligt fort och det är redan lördag igen, tyckte att det var nyss jag satt och väntade på att Melodikrysset skulle börja - varför förändra lördagsrutinerna, hehe...

Har inte haft så mycket ork, eller lust heller för den delen, den här veckan. Också, kanske jag ska tillägga. Men idag känns det faktiskt lite annorlunda, underbart, ska nog ta tag i lite grejer som blivit liggande. Haha, jag tog ju tag i resten av garderoberna för ett tag sen, hittade en hel del som gömts och glömts därinne... Och var gjorde jag av alla dom grejerna, precis, i några högar i hallen och lite i vardagsrummet och det är just de grejerna som jag tror att jag ska ta itu med idag.

Tidigare i veckan så var jag och B.F i botaniska och strövade omkring - det är ju så härligt med hösten och all dessa färger och dofter. Vill man bo nära naturen emellanåt, eller?

I torsdags var det åter dags för min kurs i andlig utveckling, det är väl sjätte eller sjunde gången som vi träffas nu. Vi började med en härlig meditation med vintertema och det djuret som följde med mig på färden var en varg.

Temat för kvällen var länkning, dvs, vi öppnar upp oss för andevärlden och får kontakt med en, förhoppningsvis, anhörig till den personen som sitter framför en. Vi var väldigt många så jag kommer att prova på detta först nästa vecka men det är väldigt intressant att bara sitta bredvid som åhörare.

6 veckor

Japp,så länge sen är det sen jag slutade röka. Men jag måste nog erkänna att jag saknar att ta ett bloss emellanåt. Jag trodde, hört på omvägar, att allt skulle smaka och dofta så mycket mer men det vet jag inte om det stämmer. Istället är jag konstant rosslig i halsen - fortfarande. Smaklökarna har totalt försvunnit - inget smakar särskilt bra. Om saker och ting doftar mer? Eller snarare om jag känner doften starkare - jo, lite så är det nog. Kan ju gå förbi rökare, känna doften och undra varför jag slutade... Såna tankar har jag nuförtiden. Sen det största problemet av alla, vad gör man om man inte röker - precis, man äter och då pratar vi inte och frukt och grönsaker inte utan om godis och fikabröd, ja allt möjligt så länge det innehåller mycket kolhydrater... Det är nästan så att jag funderat på att börja röka igen med tanke på att jag egentligen inte hade nån jätteanledning att sluta utan bara fick för mig det. Men men jag ska nog försöka hålla ut ett tag till.

Blodet droppar...

Jaha, då har jag också fastnat... Jag har precis kollat klart på första säsongen på True Blood och den är betydligt bättre än jag trodde. Jag har märkt att jag har en viss förkärlek för den här kategorin av filmer och även böcker. Jag har min lilla Skrutt att tacka för detta, han är en riktig klippa när det gäller sånt här.

Det bästamed att ha sett den första säsongen är att veta att jag har två säsonger till att kola på.

Tankar...

Ännu en ljuvlig morgon, det är så gott när solen skiner och liksom bara lyser upp tillvaron. Jag har varit ute på en liten morgonpromenad och passade på att ta några solbilder på en av mina favoritplatser - kyrkogården. Jag känner en sån frid och ro när jag går där och det är så gott. Det är ju det jag längtar efter emellanåt när det enda man hör är spårvagnen, trafiken och brandkåren såklart. Det kan ha sina baksidor att bo centralt ibland. Det är då som det är så skönt att ha ett lugnt stället att gå till, alldeles i närheten dessutom.

Osökt kom jag nu att tänka på döden, kan inte förstå var jag fick det ifrån... Många är så rädda för döden och jag förstår inte varför. Vad finns det att vara rädd för? Det är klart att vägen tills man dör kan vara både plågsam och jobbig men själva döden ska man inte vara rädd för. Vem är jag som försöker predika hur livet efter döden är? Har jag någon egen erfarenhet kanske? Nej, det har jag inte men jag har läst en del om det och även fått berättat för mig och jag måste ju säga att det låter lockande. Tänk att återigen få träffa sina nära och kära som man mist, att få träffa sina guider och skyddsänglar och att få känna värmen och kärleken från dem. Göra upp en ny plan för nästa jordeliv. Vad är det som är så skrämmande med det? Nej, jag ska inte gå och ta livet av mig bara för det men jag menar att jag känner ingen rädsla för att gå vidare den dagen det är meningen att jag ska lämna detta jordeliv.
Jag undrar ibland vad min uppgift i detta livet är? Jag känner mig inte särskilt viktig, har inte gjort några underverk, kort sagt en rätt anspråkslös människa på detta klot. Så vad väntar jag på? Jag önskar att jag hade lite mer jävlar-anamma i mig och bara gjorde de sakerna som jag faktiskt skulle vilja göra. Jag tänker för mycket, det där med att lyssna på magkänslan är jag tyvärr dålig på. Vad är det som hindrar mig? Om jag visste det så satt jag antagligen inte här och skrev. Men vi får se, kanske vaknar jag en morgon och bara bestämmer mig för att nu får det vara nog - nu jäklar är min tid kommen...Ha en ljuvlig dag!

"Fruarna"

Igår såg jag dem.

Det har ju varit ett ganska hett ämne det senaste året, jag pratar om alla dessa "fruar". Det är allt från Hollywood till Skåne, det finns svenska och norska, undrar just vad som dyker upp härnäst. Varför nämner jag nu detta? Jo, jag och C.H var på kläd-, smink- och inredningsvisning och där var de då, dessa "fruar". I övrigt hade vi en trevlig kväll med gott tilltugg.

John Barrowman - I Am What I Am

Ett underbart sätt att börja dagen på är att lyssna på denna - efter det känner man sig redo att erövra världen!!!

Oless :)

Så var det fredag igen och veckan hade tagit slut... Någon som känner igen det? Ren och skär nostalgi från slutet av en era... Svaret på vem det är får ni veta lite längre ner.

Igår var det ju torsdag (erkänn att jag har en viss talang för att veta vilken ordning dagarna kommer i :)) och dags för meditation och sånt. Jag har börjat en kurs i, ja jag vet inte hur man bäst ska beskriva den men vi börjar med att meditera och sen testar vi på lite olika mediala grejer. Ja det är inte så lätt att beskriva som sagt. Igår var det dags för trans, både kul och intressant. Huvudpersonen igår var helt klart Sture, en liten blandrasvalp som påminde starkt om en mini-rotweiler, ack så söt... Dessvärre så har jag ingen bild på honom men jag hoppas att han är med nån mer gång och då ska jag inte missa att föreviga honom...

Helgen kommer att gå i familjens tecken, brodern och co kommer ner ikväll, det ska bli trevligt. Inte en lugn stund på mina 54 kvadrat med andra ord men finns det hjärterum ...

En riktigt skön helg till er alla!

Less...

Måndag morgon, en lite gråtrist dag men vem vet, solen kanske kommer på visit lite senare. Just nu känner jag mig lite less - på det mesta faktiskt. Jag funkar inte så bra när jag bara går hemma, det blir absolut ingenting gjort, vare sig åt det ena eller andra hållet.

Vad vill jag göra då? Jag önskar att jag visste. Längtar efter ett jobb eller en sysselsättning som jag brinner för. För om jag bara "tar" ett jobb så blir jag rastlös efter ett tag och vill bara vidare till... ja vadå? Det känns som om det alltid har varit såhär. Jag blir rastlös efter ett tag och vill att det ska bli en förändring eller kanske flytta. Jag vet ju att det bara hjälper för stunden men just nu kryper det i kroppen.


Jag har för mycket tid att tänka helt enkelt, önskar att jag kunde tänka lite kreativt och med lite framåtanda istället men nähä varför tänka så när man kan analysera sin situation tills man inte ser någon ljusning alls bara grottar in sig mer och mer.

Nä, det är ingen höjdare nu och jag är så rastlös så jag vet inte vad men vad gör jag åt saken? Precis! Absolut ingenting - och det är det värsta av allt...

Jag ska ta mig en lång funderare, meddelar när jag kommit fram till något som gjort mig klokare!

och nr 2

Låt bli att le - om ni kan...

Ack så söt 1

Man blir ju varm i hjärtat av denna!